Dagen då vi fann guldet

Dött på inlägg idag måste jag säga. Men har gjort saker hela tiden. Sant. Japp det är sant.
Morgonen börja med att pappa stekt på plättar som jag skulle få till frukost. Han är alltid lika underbar!
Plättar förknippar jag faktiskt med lördags mornar (aaaa??? Hur stavas det???) då jag var liten. Alltid då han ville lyxa till det till frukosten eller om han ville vara snäll gjorde han de. Vilket han även håller i. Han är alltså bäst :) Sedan blev det på med kläderna, det var nämligen dags för kantarellplockning. Så vi tog bilen upp mot skalstugan som ligger ca 3mil ifrån vårat hus. Det gick ganska fort tills vi hitta första kantarellen, och efter kanske 30min hitta jag guldgruvan. Helt seriöst, jag skrek. Så blir jag då jag hittar mycket svamp eller bär. Jag blir nästan lite skakis och skulle lätt kunna få ett anfall av typ damp och kasta mig ner över alla kantareller och mosa dom! ( Nu har jag ju inte damp, vad jag vet i alla fall, men jag är säker på att det lätt skulle kunna kännas så! ) Men denna gång skrek jag bara rakt ut. Efter kanske 10min av den plockningen var våran korg full. Vilka tror ni var nöjdas av alla i heeeeeela skogen då? Vi eller svampen? Tjihooo! Vi så klart :)

Tänk om jag hade vetat om guldgruvan jag skulle hitta 30min efter
denna bild blivit tagen.

                              "Herr Kantarell" & Jag

                                             Fikapaus

                          Pappa tjuvar sig en kaka :)

                                  Dags för kokning!

Kommentarer
Postat av: Anette Forss

Du är så fantastiskt i ditt varma och spontana sätt att vara och du skriver fantastiskt roande och beskrivande. Jag kan riktigt se dig framför mig i de återblickar du återger. Härligt att pappa fortsätter att "skämma bort dig" med plättar till frukost. Han är en otroligt kärleksfull pappa.

2009-09-13 @ 19:55:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0