.

Jag tänkte berätta en liten sak. Jag går fortfarande i körskola. "Jaha?" kanske ni tänker, men jag har gått i körskola i över 1,5 år! Haha det är helt sjukt! ETT ÅR OCH (CA) SEX MÅNADER! (med nästan ett års uppehåll). Jag kanske kan vara med i guinness rekordbok? Nej men såhär är det, för att lätta på hjärtat lite, jag har verkligen inget läshuvud. Jag hatar allt som har med plugga att göra. Helt ärligt så skulle jag kunna skita på alla läroböcker och spola ner dom i toan. Så ointressant är det. Jag gjorde mitt projektarbete NATTEN INNAN DET SKULLE VARA INLÄMNAT! Det säger väl ALLT om hur mycket jag tycker om att plugga. I alla fall så börja jag på körskolan hösten -08.  Det enda jag gjorde var att köra köra köra. Teori, ja vad är de!? Jullovet kom och min lärare säger till mig " Ja men nu är du som klar med körningen, så gör teorin under jullovet så kan du bli klar med det här sen" Jajamen säger jag och lägger ner teorin i en låda. Klart jag inte gör teorin. Det är ju skittråkigt! Hela tiden gick jag och tänkte på den där jäkla teorin och det där jäkla körkortet. Vänner tog körkort efter körkort. Vårteminen i trean gick riktigt fort, jag hann inte riktigt med. Sommaren kom och tanken på att slå upp teoriboken fanns i huvudet, men vafan det är ju sommar! Låt mig njuta. Hösten kom, dags att ta tag med körkortet igen? Då kom en klump i magen. Jag hade ju inte varit på körskolan över ett halvår... PINSMT! "Klart man inte kan åka tillbaka till körskolan då". Så då gjorde jag inte de. Men i november tar jag mod och går tillbaka med huvudet nere vid knäna och säger som det är, jag behöver hjälp. Självklart får jag hjälp!... AV VÄRLDENS STÖRSTA PMS KVINNA MED EN BABYMAGE! Hon trycker ner mig tills jag bli lika liten som russin! Jag var ju typ sämst på att köra enligt henne. Jahopp säger jag och kommer inte tillbaka till körskolan förens efter två månader igen. Då bytter jag lärare, till den där mannen som ser ut som världens snällaste. Och måtte gudarna om han också hade PMS och babymage! Men ICKE! Världens snällaste vill jag lov att kalla honom. Och vet ni, det går huur bra som helst nu! Jag kan redan se mitt körkort framför mig! Under tiden som jag har körit på körskola så har jag kört med tre olika personer. Och tänk att jag skulle hitta den bästa i slutet! Typiskt mig!

Jag vet att många kanske kan tycka att det är väl inte svårt att bara ta upp boken och läsa. Men jag kan inte. När jag läser något som är oitressant så börjar jag tänka på annat och så får jag börja om fem gånger. Och det är då jag tappar lusten.

När man läser om det jag har skrivit kan man förstå att jag är en kanska känslig tjej. För det är jag. Säger någon något dumt till mig tar jag åt mig de som en tvättsvamp och tror själv på dom dumma orden. "Klart att inte jag kan köra bil. Vad dum jag är som ens trodde det" "Det här klarar inte du" Man kan antingen bevisa att personen ifråga har fel, eller bara ge upp. Och jag ger upp allt för ofta vid saker och ting. Tyvärr.

Jag är kanske inget geni, men jag klara det mesta om jag bara vill.