Hummelinaa

Igår innan jag åkte iväg till jobbet så skulle jag låsa min Humlan eftersom att någon hade tagit cykellåset men inte henne. Men när jag kommer ner till alla cyklar får jag världens chock, MIN BÄSTASTE HUMMLAN VAR BORTA!!!! Någon liten ihoptryckt ful jävel hade tagit den! Jag börja nästan gråta, men fick acceptera läget och hoppa in i Simond pappa Tomas bil och åka in till stan. Jag kunde knappt prata om henne för då skulle allt brista och jag skulle börja storböla. Hade någon förstört henne? Hade någon tagit henne hem till sig och gjort henne till deras, eller var hon ner kastad i sjön? Jag var så arg! Men när jag sitter där på jobbet och tycker att allt känns hopplöst, så dyker en Tomas upp och berättar att han och Annika hittat den då dom var ute och leta efter den och har den med sig!  Jag nästan skriker av glädje när jag sitter där i kassan, och lilla mamma kan äntligen känna sig lugn igen, för Lilla Hummlan är hemma nu<3

Min lilla älsklings

Snart åker Simon ner till Arlanda för att senare flyga ner till Skottland. Det känns lite trist. Nä OTROLIGT trist, jag hatar det! Jag hatar att vara hemma själv, jag hatar det verkligen! Ensamhet är väl inge roligt? 1-2 timmar är väl okej, men inte en hel vecka! Dessutom kommer jag att  vara utan internet i en hel vecka, för just nu kör vi på Simons internet från Iphonen som är inkopplad i Macen vilket gör att jag måste klara mig med bara tv..... När Simon kommer hem kommer jag klättra på väggarna! Eller så inte, för jag ska jobba hela veckan så lite underhålld kommer jag ju bli. Jag passar på att jobba så mkt som möjligt nu när han inte är hemma. Pengar pengar pengar!

BULGARIEN!

ÄNTLIGEN! Den 6Augusti åker jag och Kusin Emmy ner till Bulgarien! Allt är bokat och klart och jag kan knappt vänta! Skulle kunna åka i morgon om jag fick! Det kommer bli så braaaaa!!!! 300m till bad, 800m in till stan(50m till shopping), pool, bar och balkong. Frukost varje morgon! SUNNY BEACH HERE WE COME!!!!!!!

    
   
   


Mat mat mat

Hur kommer det sig att man alltid är hungrig då man är bortrest? Det är i alla fall jag.
Jag är jämt sugen på fika och skulle alltid kunna äta hur mycket som helst. Det är ganska stor skillnad om man jämför då jag är hemma. Det enda som har slagit mig är att jag kanske inte tar lika mycket mat som då jag är hemma. Såhär har det i alla fall varit så länge jag kan minnas.

Nu är jag i alla fall i stockholm och väntar på att tåget in till stan ska gå. Kanske blir det shopping kanske klarar jag av att hålla mig? Det återstår att se. I morgon ska vi i alla gå på Gröna Lund, det känns myyys! :)

Jag kan vara allt du vill

29 Slår någon dig på ena kinden, så vänd också fram den andra.
Tar någon ifrån dig manteln, så hindra honom inte från att ta skjortan också.

32. Skall ni ha tack för att ni älskar dem som älskar er? Också syndare älskar dem som visar dem kärlek.
33. Skall ni ha tack för att ni gör gott mot dem som gör gott mot er? Också syndare handlar så.

35. Nej, älska era fiender, gör gott och ge lån utan att hoppas få igen. Då skall er lön bli stor, och ni skall bli den Högstes söner, ty han är god mot de otacksamma och onda.

 36. Nu åker vi vidare mot skåne.

Amen

Ludvika

Ligger just nu på hotelrummet i Ludvika efter en timmes "spa". Har bubblat och bastat ångbastu.


Imorgon fortsätter hela gänget ner mot skåne! Men först hotelfrukost, UNDERBART!!!
Bara så ni vet så tänker jag äta hur mkt som helst :)

Semester

Jag packar & jag packar...näästan. Varför är det så tråkigt att packa? Man ser alltid framemot det och när man väl ska packa så försvinner lusten på en gång. Tycker jag är lite smått synd. För annars åker man till skåne i morgon. Vi kommer sitta i en bil fem personer och eftersom att jag är en sån snäll person så ställe jag upp att sitta i mitten. För vem orkar ha en surig Simon brevid sig? Not me.

Idag så har jag jobbat, bra gjort tycker jag då. När man har ett sånt stimulerande jobb som mig sitter man i kassan på Ica mest hela dan. Mina favorit kunder är gamla gubbar & tanter. Det är bara för att dom är så snäll, och sen så tror jag dom tycker om mig. En sak som är ganska skrattretande är när folk försöker ta sig in fast vi har stängt. Som idag. Jag hade tagit pengarna i första kassan och samtidigt som jag kollar mot entrén så ser jag två killar gå in. Jag säger att vi har stängt men killen säger snabbt " Ja och jag är inne" och fortsätter gå. " jaaaha säger du de! Ja men då öppnar jag upp allt igen......DUMMER!" Nu kunde jag ju ha sagt så, men tyvärr tänkte jag bara så. I vilket fall som helst fick dom ändå inte komma in.



Det är inte okej!!!

Jag är nog världens HEMSKASTE människa! Idag fyller min själsfränd-tvilling-kusin-syster, (aaaaa hon e min BÄSTIS, så de så!) 18 år och jag kom på det då jag fick ett sms då hon påminde mig om det. Hur vidrig får man lov att vara? När jag skrek och sedan gick och bråka med mig själv för hur dum i he-eela min lilla kärna till hjärna jag har fråga Simon mig varför jag hetsa upp mig så mycket över att glömma någons födelsedag. Men om man har en sån underbar kusin och bästavän som jag har, får man helt enkelt inte glömma bort en av de bästa dagarna i ens liv. För den 12 Juli 1991 kom världens dundertjej till världen och som ALDRIG får glömmas bort, och speciellt inte av mig.

Bara för att ni ska fatta vilken ångest jag har över detta, för ni lär väl tänka " öh............???  hallååå jaha.. en födelsedag yea so what? " så tänkte jag skriva om hur bra hon är. Ni som inte orkar läsa behöver inte, för egentligen är detta skrivet till Emmy för att hon fortfarande ska fatta att hon är viktig för mig och att jag är en bajsklump som någon lagt i ett dass!

VARNING FÖR EN KLYCHIG TEXT, MEN VET NI VAD DET SKITER JAG I :)

Emmy betyder mer än vad många gör för mig. Hon är en av de ärligaste personerna i min omgivning. Redan från barnsben fann vi varandras likheter i varandra. Men även olikheter, vilket jag tror har gjort oss till det perfect match! Det är med henne som jag vänt mig till om jag varit ledsen, arg eller lycklig. Hon vet allt mig, mina vänner, min familj, ja allt i mitt liv. Hon är en av de få personerna som jag ALLTID tillåter veta allt om mitt liv. Ibland vet hon mer om mig än vad jag vet. Hon känner mig utan och innan och ställer alltid upp vare sig det är natt eller dag. Trotts de 100milen som alltid varit i mellan oss finns hon alltid så nära precis när jag vill. Det finns ingen som jag kan skratta så mycket med och "känna" dens skratt så mycket, som jag gör med henne. Alla i våran släkt även släktingar som man inte alltid känner sig så mycket släkt med vet att det är hon och jag och ingen annan. Det har alltid varit Vi och när vi var små höll vi ofta varandra i händerna och gick aldrig utan den andre. Och jag ska säga er en sak, det är ganska mycket så än idag. Om man räknar bort att hålla varandras händer. Hon är den jag har mest minnen med och som jag känt längre än någon annan. Hon är inte bara viktig för mig just för att vi har känt varandra sedan vi var bebisar, hon är viktig för mig för att hon verkligen betyder någonting. Hon är en vän som ger en positiv enrgi och inte negativ, en vän jag litar på och som jag vet aldrig aldrig lämnar mig ensam kvar, vad jag än har gjort. Hon dömmer aldrig och har aldrig någonsin svikit mig. Hon är kvinnan i mitt liv och jag skulle inte kunna tänka mig ett liv utan henne. Jag skulle aldrig kunna räkna bort henne ur mitt liv, för då skulle det bli ganska tomt. För hon är en av de personer och en av de viktigaste personerna som fyller mitt liv med så mycket posetivt som hon gör. Hon har ju alltid funnits i mitt liv så det skulle bara känns fel utan henne. Så lilla Emmy gumsi skrutt, GRATTIS PÅ DIN 18ÅRSDAG!


Vi är

Om PRICK en vecka åker jag & Simon ner till Skåne.
Det blir 50års kalas hos Simons moster och förhoppningsvis även en dag på Tosselilla Sommarland :)


                                                    Jag älskar oss


 


Bara en dag

Min dag har varit så händelserik... (?) Vakna upp av att världens mysigaste lillasyster  ligger brevid mig.
Hon ler och är bara allmänt mysig. När hon ler, ler mitt hjärta.

Dagen har gått ut på att sova, äta, sova, äta. Det är vad en riktigt kvinna som jag behöver ibland!


Jag klarar allt...

Jag måste berätta en liten rolig sak jag kom på igår efter att jag pratat med min vän Lisa på telefon.

Allt började med att Lisa ringer och ett av samtalsämnena var St:loppet, sååklart ;)
Danne hade även ringt till henne, men hon kunde inte. När jag säger till henne att jag hade tänkt att ställa upp, även om fast jag fick reda på det två dagar innan loppet och var tootalt otränad, men att dom hann hitta någon annan som kunde spinga dom där 4,7Km. Hon skrattar och säger något liknande med att det verkligen är så jag att springa helt otränad nästan en halv mil och att det verkligen är typiskt mig att liksom bara ställa upp sådär. Något som bara jag skulle kunna göra.

Typ " jaaaa men absolut uuutan probmeeem att jag springer tyyp 4,7km helt oträand. Klart som fan! Jag klara allt" 
Och faktiskt, det är sååååååå jag. Jag har nästan inga problem med att tex ta på mig saker som jag kanske egentligen inte har gjort innan. Som person är jag inte så självsäker på allt, men när hon sa sådär så inser jag att jag faktiskt är ganska självsäker och ganska optimistisk. 

Det var som en gång när jag var 8år och var ute på skolgården och lekte med en kompis. En lärare kommer fram till mig och frågar om jag pratar jämska hemma med min föräldrar eller mor&farföräldrar. Och klart som fasen att jag inte gjorde de! Men jag säger att jag kan prata jämska, jag kan ju allt! Några dagar senare sitter jag hemma i min lärares soffa med en mickrofån i nylet, nu är det upp till bevis, för mitt emot mig sitter en man ifrån Radio Jämtland som ska intervjuva mig och några barn till, som faktiskt pratar jämska hemma. Det enda jag kunde klema fram var " Je vejt int " Så mycket blev det av intervjuven med mig. Men bulle och saft fick jag ändå, och lika nöjd var väl jag för de. För jag hade ju försökt och jag trodde ju faktiskt på mig själv.

Jag är en otroligt knepig person, men ganska mysig ändå :-)

Man kan faktiskt inte bli mer bloggig än vad jag är just nu. Jag sitter med mammas lilla minidator, som är huuur fin som helst! Mycket finare än min faktiskt. Men det kanske inte är så svårt.

Jag är i alla fall en väldigt knepig person. Igår ringde min chef mig för att fråga om jag ville vara med i St: Loppet. Och istället för att tacka ja på en gång vilket jag skulle ha gjort om han frågat mig för ungefär 1 vecka sedan och inte två dagar innan, så blev jag väldigt tveksam. För hallå, jag har inte tränat på MINST 2 månader. Mmm det är en lång tid ska jag säga er. Jag som varit så pepp på att vara med och springa fick säga att jag var tvungen att tänka på saken. För jag vill ju inte springa 10m och sen inse att jag måste gå restan av de 4,7 km. Så för att tänka på saken riktigt noga gick jag och min syster och träna på Gold´s i Åre. (För övrigt så ringde hon mig 07.00 i måndags morse för att se till att jag inte missa bussen in till stan och tåget in till åre. Jag och bussar/tåg är verkligen inte vänner. Frågan är om vi någonsin kommer att bli det?)

Jag sprang och sprang på det där jävla löpbandet och när jag trodde att jag hade sprungit MINST 1mil så hade jag inte ens sprungit 1km. :-O

Men även om det gick dåligt att springa så kunde jag inte släppa tanken om att få springa svettig och sexig på någon väg mot Norge. För vem vill inte de? Så jag ringde tillbaka för att säga att jag ville vara med, så var jag REDAN ersatt.... okej det tog mig 8timmar att bestämma mig så jag får väl skylla mig själv. Som vanligt. För hur sexig skulle jag egentligen varit? Röd och svettig och toootalt otränad, det är inte så jäkla upphetsande måste jag säga..


Flickan ifrån Staa

Gaaah hur kan det vara så jobbigt att blogga efter att ha haft uppehåll i flera dagar? Det är som att börja om från början, allt flyt e som borta. Då kanske ni tycker att jag är helt dum som ens skriver blogg, men då ska jag säga er en sak, det är faktiskt riktigt roligt då man väl skriver! :)

Jag har i alla fall flyttat till Lugnvik nu och jag trivs riktigt bra i den nya lägengheten..... Så länge man inte kollar ut och inser att den faktiskt ligger i Lugnvik! Men annars är det kanonfint här inne. Jag gillar verkligen cykelvägen ifrån Lugnvik och in till stan. Den är så mysig att jag skulle kunna cykla fram och tillbaka. Sen så har jag hittat ett litet badställe eftervägen som är supermysigt. Det roligaste är att det tydligen är populärt, och jag som inte ens har hört talas om stället innan. Ja det är väl såna här små saker man får lära sig leva med om man kommer ifrån lilla Staa.




RSS 2.0