Vi fyller 2år idag!
Alltså idag är det den här dagen IGEN, då menar jag min och Simons årsdag (kan man säga de fast det är två år?) äsch vi säger så! Det är i alla fall två års sedan som jag blev tillsammans Simon och jag förstår inte riktigt vart tiden har försvunnit? Ibland vill jag tycka att det har gått otroligt fort, och ibland tänker jag faktiskt "men är det inte mer?"
Vi har firat min födelsedag 2 gånger (man skulle kunna säga 3 TILL OCH MED, eftersom att vi träffades för första gången på yran och hade mer eller mindre kontakt efter de och eftersom att min födelsedag är den 11augusti så kände vi varandra då), vi har firat hans födelsedag 2 gånger, vi har firat 2 Alla hjärtans dag (han som fixat och donat på båda), vi har firat jul 2 gånger (dock på olika håll men vi har ändå firat den genom att ge varandra presenter), Vi har haft 3 sommrar tillsammans, men 2 hela! En sak som skiljer sig ifrån allt som är 2 är att vi har 10000 drömmar som vi vill göra tillsammans!
Jag antar att dom flesta som känner mig och läser min blogg vet hur jag och Simon träffades, men om det skulle vara nån liten stackare som inte vet allt i detalj så tänkte jag nu berätta om hur, var, när och varför vi blev tillsammans! :)
"Allt började i grund och botten med att en av mina bästa vänner, Martina, hade blivit tillsammans med en kille (Andreas) under den sommaren (2007), dom skulle gå på yran ihop och jag vart nyfiken på att se vem han var. Vi bestämde oss för att träffas i Badhusparken på torsdagen (första yrankvällen), när jag kommer dit ser jag hur en lång, mörk kille (mf.) kommer bakom henne och Andreas, han var riktigt snygg och jag skyndar mig att fråga Martina vem han är "för han är ju skitsnygg!!" Hon berättar att det är Andreas vän och jag blir helt till mig. Jag säger snabbt "HAN SKA JAG HA!" Punkt slut helt enkelt. Nu är ju jag ingen sån som brukar säga så om killar, men jag kände bara så och det var bara helt enkelt tvunget att komma ur min mun! Vi satte oss lite senare allihop på stolarna utanför badhusparkens Café. Jag tänkte att jag skulle vara lite smart och försöka få han intresserad så jag frågar om "någon" vill åka karusell, han säger snabbt "Nä fyfan jag åker inte ryskakaruseller" Nähäpp där gick dom planerna åt skogen tänkte jag. Han visa sig inge intresserad och var allmänt dryg (hahaha) jag gav upp och stack iväg till några andra kompisar. Det var den kvällen.
Sista yrankvällen, lördagen, så gick jag på förfest hos Andreas där Martina var. Visst, jag hade inte helt släppt Simon, men jag orka inte lägga ner någon energi. Han stod i alla fall där och var väldigt snygg! Håret var fixat och hans ögon såg så snälla ut. Just så mycket mer hände inte hemma hos dom. Men när vi var nere i badhusparken så gav jag min första komplimang till han "Vilka fina näsborrar du har" man får fantisera själv om det var i mitt normala tillstånd. Sen blev det lite små pussar osv. (hihi) (Nu efteråt har jag fått veta att han tyckte att jag var jättesnygg och vart glad då Martina hade sagt att jag tyckte han var snygg, hehe).
Måndagen efter började vi skriva med varandra på msn. Jag hade börjat jobba ihop med hans kompis på minigolfen och enligt Simon vart han ganska stressad över de, eftersom att han vart rädd för att jag skulle bli tillsammans men honom istället. Därför bestämde vi ganska fort att vi skulle träffas. Det var alltid Simon som börjde med att skicka sms eller skriva på msn, eller ringa, vilket jag inte kommit på förrens idag. Efter ca 1vecka så bestämde vi oss för att träffas. Jag var så nervös att jag ringde till Martina och grät. På msn hade vi missförstått varandra, så jag trodde att han var 1,98 lång vilket var den största anledningen till att jag grät. Tänk er själv, ni öppnar dörren och där står en stor kille på nästan 2METER och nedanför står en liten liten tjej på sina 1.60. Helt sjukt egentligen att det var de som oroa mig mest. I alla fall så ringer han mig då han inte hittar, efter att fått höra hans snälla röst blir jag alldeles lugn. Efter de träffades vi i princip varje dag (hemma hos mig eller på minigolfen) sen så efter 2veckor träffades vi hemma hos han i Ås, det var alltså den 17 Augusti 2007 för 2år sedan. Som längst har vi nog varit ifrån varandra i 1vecka. Och då vi inte bodde ihop pratade vi i telefon med varandra varje kväll. "
Jag vet att han är mannen i mitt liv.
Vi har firat min födelsedag 2 gånger (man skulle kunna säga 3 TILL OCH MED, eftersom att vi träffades för första gången på yran och hade mer eller mindre kontakt efter de och eftersom att min födelsedag är den 11augusti så kände vi varandra då), vi har firat hans födelsedag 2 gånger, vi har firat 2 Alla hjärtans dag (han som fixat och donat på båda), vi har firat jul 2 gånger (dock på olika håll men vi har ändå firat den genom att ge varandra presenter), Vi har haft 3 sommrar tillsammans, men 2 hela! En sak som skiljer sig ifrån allt som är 2 är att vi har 10000 drömmar som vi vill göra tillsammans!
Jag antar att dom flesta som känner mig och läser min blogg vet hur jag och Simon träffades, men om det skulle vara nån liten stackare som inte vet allt i detalj så tänkte jag nu berätta om hur, var, när och varför vi blev tillsammans! :)
"Allt började i grund och botten med att en av mina bästa vänner, Martina, hade blivit tillsammans med en kille (Andreas) under den sommaren (2007), dom skulle gå på yran ihop och jag vart nyfiken på att se vem han var. Vi bestämde oss för att träffas i Badhusparken på torsdagen (första yrankvällen), när jag kommer dit ser jag hur en lång, mörk kille (mf.) kommer bakom henne och Andreas, han var riktigt snygg och jag skyndar mig att fråga Martina vem han är "för han är ju skitsnygg!!" Hon berättar att det är Andreas vän och jag blir helt till mig. Jag säger snabbt "HAN SKA JAG HA!" Punkt slut helt enkelt. Nu är ju jag ingen sån som brukar säga så om killar, men jag kände bara så och det var bara helt enkelt tvunget att komma ur min mun! Vi satte oss lite senare allihop på stolarna utanför badhusparkens Café. Jag tänkte att jag skulle vara lite smart och försöka få han intresserad så jag frågar om "någon" vill åka karusell, han säger snabbt "Nä fyfan jag åker inte ryskakaruseller" Nähäpp där gick dom planerna åt skogen tänkte jag. Han visa sig inge intresserad och var allmänt dryg (hahaha) jag gav upp och stack iväg till några andra kompisar. Det var den kvällen.
Sista yrankvällen, lördagen, så gick jag på förfest hos Andreas där Martina var. Visst, jag hade inte helt släppt Simon, men jag orka inte lägga ner någon energi. Han stod i alla fall där och var väldigt snygg! Håret var fixat och hans ögon såg så snälla ut. Just så mycket mer hände inte hemma hos dom. Men när vi var nere i badhusparken så gav jag min första komplimang till han "Vilka fina näsborrar du har" man får fantisera själv om det var i mitt normala tillstånd. Sen blev det lite små pussar osv. (hihi) (Nu efteråt har jag fått veta att han tyckte att jag var jättesnygg och vart glad då Martina hade sagt att jag tyckte han var snygg, hehe).
Måndagen efter började vi skriva med varandra på msn. Jag hade börjat jobba ihop med hans kompis på minigolfen och enligt Simon vart han ganska stressad över de, eftersom att han vart rädd för att jag skulle bli tillsammans men honom istället. Därför bestämde vi ganska fort att vi skulle träffas. Det var alltid Simon som börjde med att skicka sms eller skriva på msn, eller ringa, vilket jag inte kommit på förrens idag. Efter ca 1vecka så bestämde vi oss för att träffas. Jag var så nervös att jag ringde till Martina och grät. På msn hade vi missförstått varandra, så jag trodde att han var 1,98 lång vilket var den största anledningen till att jag grät. Tänk er själv, ni öppnar dörren och där står en stor kille på nästan 2METER och nedanför står en liten liten tjej på sina 1.60. Helt sjukt egentligen att det var de som oroa mig mest. I alla fall så ringer han mig då han inte hittar, efter att fått höra hans snälla röst blir jag alldeles lugn. Efter de träffades vi i princip varje dag (hemma hos mig eller på minigolfen) sen så efter 2veckor träffades vi hemma hos han i Ås, det var alltså den 17 Augusti 2007 för 2år sedan. Som längst har vi nog varit ifrån varandra i 1vecka. Och då vi inte bodde ihop pratade vi i telefon med varandra varje kväll. "
Jag vet att han är mannen i mitt liv.
Kommentarer
Postat av: Jenny
Åhhhh<3
Trackback
